Visst fanns det en och annan som ömmade för miljön, men mest genom att krama träd. Eller möjligen röka dem.

Det året antog Centerpartiet sitt första miljöprogram. Som alla föregångare blev vi hånade. Man kallade oss framstegsfientliga och Åsanisse-vänster, men det stoppade oss inte. Genom vårt ursprung i bonderörelsen visste vi att människan måste bruka utan att förbruka, annars sågar man av sin gren.

Ända sedan dess har vi varit den borgerliga miljörörelsen. Och år för år har glåporden tystnat. Överseende leenden har bytts i intresserat rynkade pannor.

Idag är miljön en melodi som snurrar på varenda skivtallrik. Ett lösenord för att överhuvudtaget släppas in i finrummet. Man kan nästan luras att tro att vi inte behövs. Det gör vi.

Vem som helst kan skydda miljön genom att bara säga nej. Nej till välstånd och nej till utveckling. Centerpartiet gör det med ett ja. Ja till forskning och entreprenörskap i ny energiteknik. Ja till EU som spjutspets mot den globala nersmutsningen. Ja till fler miljöbilar. Ja till att tjäna pengar på ny miljöteknik. Ja till morötter, varvade med en och annan koldioxidpiska.

2009. En dag ska vi säga att det är tusen år sen nu. Vad lite vi visste. Vad mycket vi ännu hade ogjort.