Nytt i svensk politik.

Det gamla centerstatsrådet Börje Hörnlund går idag på DN debatt till angrepp på Alliansregeringen och då framförallt Maud Olofsson och Centerpartiet. Att offentligt angripa det egna partiet ger alltid rubriker. Särskilt intressant blir det när en tidigare ledare i partiet på så försöker sätta dolken i ryggen på en av sina efterträdare.

En stor ledare bör kunna se glädje i att efterträdarna lyckas. Bli en grå eminens som viskar råd i de yngres öron. Torbjörn Fälldin, Nils G Åsling, Karin Söder, Olof Johansson och inte minst Gunnar Hedlund har efter sina aktiva perioder i partiets ledning intagit den rollen. Överlåta åt de nuvarande medlemmarna i partiet att på stämmor döma över sin ledning. Jag kan i skrivandes stund inte komma på någon i svensk politik som haft en ledande ställning motsvarande Börje Hörnlunds och som sen valt att offentligt i hårda ordalag kritisera sin efterträdare. Kreativt och nytt från Hörnlund.

De sakargument som framförs i artikeln är hämtade från den socialdemokratiska retoriken och har bemöts med framgång av centerpartistiska företrädare runt om i landet. Så framgångsrikt att samtidigt som Hörnlunds gammelmansbittra angrepp kommer så publiceras en SIFO där C noterar rekordstarka siffror. Trist för Börje…