Bekämpa fattigdom i Rio

Jag har idag haft en dag späckad med intressanta möten. Först en förmiddag där jag träffat delstatens politiker ansvariga för socialpolitik. Det mesta handlat om fattigdomsbekämpning. Brasilien har sedan några år ett ambitiöst program för att lyfta alla till en ekonomisk nivå motsvarande 350 kronor per månad i inkomst. Av landets 200 miljoner innevånare beräknas en fjärdedel på ett eller annat sätt få del av stödsystemen. Finansieringen ligger på federal nivå men såväl delstater som landets 5574 kommuner är inblandade. I Sverige diskuteras ofta fenomenet fattigdomsfälla när det handlar om inkomstprövade stöd dvs att människor fastnar i ett bidragsberoende. I Brasilien ligger stödnivån på 350 kr per månad medan städaren på restaurangen tjänar cirka 1200 kronor per månad. Det var tur att jag inte hann ställa min fråga om hur man hanterar risken att hamna i bidragsberoende. En intressant analys var att det långsiktigt handlar om att få ungdomar att göra färdigt sin gymnasieutbildning. För att uppmuntra det får de ungdomar, vars familjer faller under stödsystemet för fattiga, en frikostigt tilltagen bonus som sätts in på ett sparkonto. Den som fullgör sina tre år i gymnasiet kan få åtskilliga tusenlappar som en investering för framtiden. Inte helt olikt svenskt tänkande att gymnasieelever numera får studiebidraget indraget vid skolk. Under eftermiddagen har jag besökt en favela (kåkstad) vid namn "Guds stad". Mycket intressant att se hur alla de fina orden från ledande politiker faktiskt har innebörd i verkligheten. I Rio fanns 40 sk favelor som stod helt utanför lagen. Styrdes av kriminella gäng med tung beväpning.  Med militär och polisiär intervention har nu 27 favelor "pacificerats".  Våld är inte hela lösningen utan därtill kommer en genomtänkt socialpolitik. Uppbyggnad av fritidsgårdar där poliser hjälper till med gitarrträning och läxläsning. En polis som inte stormar in med tung  beväpning utan är en del av stadsdelen är en viktig del av att skapa trygghet. Kommunen i samarbete med delstaten hade därtill öppnat en restaurang där det fanns möjlighet för alla att köpa ett mål lagad mat till en billig penning, fyra kronor för en lunch med rikligt innehåll. Efter rundvandring i storköket där en stolt föreståndare visade alla kylutrymmen och hur arbetet var organiserat kunde jag och mina kollegor i Socialutskottet i trevligt sällskap med människor boende i Guds stad njuta av en vällagad lunch á 3,50kr. Delstatens subvention tog hand om resten av de fjorton kronor som lunchen kostade. En intensiv dag som inte bara gett mig utan också de andra i Socialutskottet perspektiv på svensk socialpolitik och därtill några goda idéer.