lokalsamhällets tid är nu!

Att bygga ett uthålligt och inkluderande samhälle handlar i stor utsträckning om hur och var vi planerar de bostäder där vi tillbringar det mesta av vår tid tillsammans. Det ideala samhällsbygget är möjligen en utopi som det är långt att nå, men steg för steg kan vi ta oss dit, om vi vet i vilken riktning det finns, har förmågan att visualisera det och beskriva det med lagtext och politik.

Det är ett halvsekel sedan några unga Centerpartister gav det ett namn; Lokalsamhället. Det var länge sedan det omnämndes i några politiska program, men det besjungs varje gång mitt parti samlas till möten. Ett slags ”Internationalen” i grön och decentralistisk tappning. Kul, men samtidigt ålderdomligt och lite larvigt. Eller är det så att texten bär på ett budskap som är aktuellare än någonsin?

Den pandemi vi upplevt och förväntas påverkas av under långt tid har fått mig att fundera över hur vi kommer att dela tiden mellan arbete, fritid och vila, samt på vilket sätt man kommer att organisera samhället. En god balans ska ge så lite utrymme som möjligt åt så få som möjligt att leva vid sidan av samhällsgemenskapen, med en destruktiv livsföring i brottslighet, missbruk och bidragsberoende.

Utanförskapet och bristen på delaktighet lyfts av många som en orsak till allt från kriminalitet till klyftorna mellan rik och fattig. Varje person är i ett sammanhang och när dessa sammanhang möts naturligt ska det ske utan friktion och med respekt för att livet ska se olika ut för olika människor, men med gemensamma normer och kanaler för utbyte av tankar som skapar utveckling. Det är det som menas med ett lokalsamhälle - för gemenskap där alla behövs. Där är ingen ensam och utanför, utan där alla har möjlighet att bidra efter förmåga, genom arbete, som företagare, anställd eller helt enkelt som medmänniska.

När man möts i affären, i trappuppgången, i träningsspåret eller på bygdegården upphör alla jämförelser av inkomst, status och klass. Ett sådant samhälle blir grogrunden en annan sorts revolution än den socialistiska, den som rycker undan benen för den fria företagsamheten och utjämnar klyftor, så till den grad att det inte längre lönar sig att anstränga sig. Till skillnad från dåtidens ideal, måste ett uthålligt samhälle byggas på marknadsekonomi, privat ägande och individers frihet. Det är på ekonomiska drivkrafter och inget annat som nya bostäder byggs. I andra hand med stöd av plan- och bygglagen och i tredje med subventioner. Principen bör vara att låta människor bosätta sig var de vill och i minsta möjliga uträckning försöka reglera en fungerande bostadsmarknad.

När vi tillbringar mer tid hemma -och i många fall t.o.m. arbetar där borde vi som bygger samhällen med politiken som såg och hammare, ta oss en ny titt på ritningarna för att se om de måste ändras på något sätt. Om behovet av fasta arbetsplatser minskar, om vi slutar pendla regelbundet och därmed börjar konsumera mera i närheten av där vi bor så borde vi planera samhället efter ett sådant mönster. Där är inte bostadsorten ett hinder mot att skaffa sig en utbildning, en karriär, eller ens sköta ett politiskt uppdrag, som att sitta i parlamentet.

Det livsmönster vi väljer att följa är också viktigt för miljön. Det är möjligen förlegat att beskylla statusindustrin för att vara skadlig och meningslös, men idag konsumerar vi mer tjänster än prylar och nästan all transport sker digitalt genom nedladdning (av konsumtion), uppladdning (av arbete) och utbyten (av kunskap). De numera åldriga centerungdomarna av 68-generation hade inte rätt, men tack vare digitaliseringen FICK de rätt!

Den tekniska utvecklingen har dessutom redan gett oss förnybar energi, återvinning och en ny tro på ursprungliga biobaserade byggmaterial som exempelvis trä. Tillgångarna är knappa och fördelas orättvist och skövlingen drabbar fortfarande världens fattigaste och mest utsatta. Tacket de får är klimatförändringar som driver dem bort från sina hem och sin försörjning. Vi måste börja vara rädda om jord, vatten och luft. Det är ännu långt att gå och det finns åter nya pampar som måste komma till insikt, innan välden och Sverige blir som vi ville.

Men första steget. Det är redan taget!