Skogspolitik som Stärker Äganderätten och Frivilligheten

Jag beslutade mig för att kandidera till Riksdagsvalet 2018 på grund av äganderättsfrågorna i skogen.

Jag bestämde mig för att vi måste ändra på skogsägarnas upplevda rättslöshet runt naturskyddsfrågorna i skogen. MP:s allt för ensidiga politiska idéer om ökat naturskydd i skogen efter sitt intåg i regeringen 2014, kom nämligen att få allt för drastiska konsekvenser för enskilda skogsägare. I spåren av skogs- och naturvårdsmyndigheternas ökade brist på respekt för skogsägarnas enskilda äganderätt, vid utpekande av naturskydd och nyckelbiotoper, uppstod en akut äganderättskris i Sverige.

Ingen gotländsk politiker och sedermera Förste Ersättare i Riksdagen efter valet 2018 (som jag faktiskt blev) har heller debatterat skogspolitik och dess äganderättsfrågor så flitigt.

Under de senaste 5 åren har jag skrivit säkert ett 20-tal debattinlägg om de märkliga turerna kring svensk skogspolitik. Jag har även gång på gång skrivit om den svenska skogsproduktionens samlade kolsänka och dess enorma klimatnytta. Min poäng har hela tiden varit att lyfta fram att skogens olika värden måste bli mer balanserad mellan produktionsmål, miljömål och klimatnytta.

Den skogliga utredning som tillsattes efter valet 2018 har också varit kantad av många märkliga turer. Där utredningsdirektiven som skrevs av Centerpartiet främst handlade om stärkt äganderätt, ökad frivillighet i det fortsatta skogsvårdsarbetet och att nyckelbiotopsinventeringarna måste upphöra. Men där utredningen gick mycket längre då halva utredningen kom att handla om naturvårdsfrågor som delvis gick på tvärs eller helt utanför de politiska utredningsdirektiven.

Jag läste hela den skogliga utredningen förra vintern på över 2000 sidor och skickade långa analyser till Centerpartiets Riksdagsledamöter där jag belyste konsekvenserna för Gotlands skogsproduktion utifrån den skogliga utredningens förslag. C-Riksdagsledamoten Peter Helander ägnade sedan som det kändes en stor del av sin vakna tid under hösten 2021 för att stå upp för utredningsdirektivens kärna som den gällande grunden för en kommande skogsproposition och inget annat.

Därför är det en stor seger att Regeringens skogsproposition som beslutades i Riksdagen nyligen främst kom att handla om just stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvård med just frivillighet som grund. Samt att tydligare mål för en fortsatt hållbar tillväxt i skogens ska uppnås med konkret finansiering för att realisera detta via skogsbranschens aktörer.

Politiken måste nu fortsätta bevaka så att implementeringen av den nya skogspolitiken görs på rätt sätt vid svenska myndigheter så att äganderättskrisen inte börjar om igen.

Därför kandiderar jag ånyo till Riksdagen i valet 2022 för en skogspolitik som stärker äganderätten och frivilligheten!

Gabriella Hammarskjöld (C), Riksdagskandidat

Ledamot i Regionfullmäktige och Tekniska nämnden