Skolpolitiskt program 2024

Varenda unge ska klara skolan!

Program för att skapa Sveriges bästa skola i Motala kommun.

Framtiden börjar i skolan. Vem skriver inte under på det? Men vägen till en skola för livsresor är inte rak och många är de reformer som misslyckats och de satsningar som inte lett till någonting. Många beslut fattas på nationell nivå, lagar stiftas i riksdagen och kommunen som huvudman för skolan har att foga sig. Eller? Centerpartiet anser att det finns väldigt mycket som kommunen kan göra för att skolan verkligen ska bli början på en positiv livsresa och inte en resa in i misslyckande, utslagning och arbetslöshet eller i värsta fall kriminalitet.

I höstas antog Centerpartiet på riksplanet ett nytt skolpolitiskt program: ”En skola för livsresor”. Detta är Centerpartiet i Motalas program för att skapa Sveriges bästa skola – i Motala.

Läget i Motalas skolor

Låt oss tala klartext. Måluppfyllelsen i Motalas skolor är oacceptabelt låg. När sjätteklassarna lämnar mellanstadiet är det bara 59 procent som har godkänt i alla ämnen (VT 2023). För niondeklassarna är resultatet marginellt bättre, 60 procent har godkänt i alla ämnen.

På gymnasiet skiljer det sig åt en del mellan de praktiska och de teoretiska programmen. På de praktiska utbildningarna klarar 70 procent av eleverna utbildningen på tre år. På de teoretiska är det bara 62 procent som gör det. Men även bland de gymnasister som får extra lång tid på sig är måluppfyllelsen dålig. Totalt är det 20 procent av gymnasieeleverna som inte klarar att ta examen alls, oavsett hur lång tid de får på sig. En femtedel av en årskull alltså.

Men skolans problem kan beskrivas även utan statistik och siffror. I arbetet med det här programmet har vi träffat en lång rad representanter för förskola och skola i Motala kommun, både chefer och pedagoger. Generöst har man delat med sig av lägesbilder, stämningar och den frustration som finns ”på golvet”, liksom allt det arbete som görs från ledningshåll för att förbättra situationen. Tack alla som så öppet talat med oss, det har hjälpt oss att förstå! Samtidigt är det en mörk bild som träder fram.

Lärare beskriver att det finns elever som mår så dåligt att de inte orkar gå till skolan. Det finns till och med elever som egentligen borde finnas inom slutenpsykiatrin. Men även om det givetvis inte är så illa för det stora flertalet är det många elever som far illa, som inte klarar stora grupper, hög ljudnivå och många kontakter. Det är inte alls ovanligt att elever blir hemmasittare, för längre eller kortare tid.

Likaledes far många lärare illa. De vet vad de borde uppnå, det finns mål. Samtidigt vet de också hur svårt det är att nå dit. Bristande resurser, stora klasser, få eller inga grupprum och för få kollegor och annan personal. Lärare vill och ska vara lärare. Idag är de väldigt mycket mer än det och ekvationen går inte ihop.

Rektors roll är att leda arbetet, att styra resurser på skolan efter behov och se till att skollagen följs. Men idag hamnar följsamheten mot budget högst på agendan och det innebär många gånger brott mot skollagen. Rektorerna vill och ska vara rektorer. Att vara pedagogisk ledare innebär att ha god måluppfyllelse som ledstjärna. Idag bedöms rektor i första hand utifrån hur budgeten hålls.

Utbrändhet lurar runt hörnet, både för elever, lärare och rektorer.

Tradition och integration

Att svensk skola dras med en del utmaningar är ingen nyhet och vår avsikt är inte att formulera en skolpolitik för hela landet. Till de utmaningar som beskrivits ovan vill vi också lägga två andra faktorer som framträder när man genomlyser skolan i Motala: tradition och integration. För inte så länge sedan fanns det flera stora industrier i vår kommun, där man kunde få jobb direkt efter grundskolan, i princip hur dåliga betyg man än hade. Den tiden är förbi och kommer inte tillbaka. Det duger inte att leva kvar i föreställningen att skolan, den spelar inte så stor roll.

Har man idag inte en fullgjord grundskoleutbildning samt en gymnasieexamen så är man i stort sett prisgiven på arbetsmarknaden. Det kan vi tycka vad vi vill om, men det är ett faktum. Traditionen av att vara en industristad där utbildning inte behövs måste brytas. Utan utbildning har man inte en chans idag och det behöver alla inse och leva efter; föräldrar, elever, lärare, chefer, politiker.

Att klara skolan utan fullgoda kunskaper i svenska är omöjligt. Elever med invandrarbakgrund kan behöva undervisning i svenska som andraspråk men också ämnesundervisning på modersmålet. Här avgörs behoven förstås av hur länge man varit i Sverige, hur duktig man är på svenska osv. Men vi kan aldrig ge avkall på att alla elever, invandrarbakgrund eller inte, ska rustas för att klara skolan. Utan goda kunskaper i svenska (och/eller stöd på modersmålet) går det inte.

Även föräldrarna kan behöva utbildning, både i svenska språket och i samhällsorientering. Annars blir det svårt för dem att stötta sina barn och att sätta gränser. Det är lätt att barnen blir ”chefen” hemma om föräldrarna inte vet vad det är som gäller i Sverige och inte kan språket.

Vad vill Centerpartiet?

Organisatoriska lösningar

Centerpartiet i Motala har ägnat ett omfattande arbete åt att försöka fånga kärnan i skolproblematiken i vår kommun. Vi ser flera delar och börjar med de organisatoriska hindren:

Många elever behöver extra stöd i skolan, inte bara i undervisningen utan även socialt. När det finns problem runt ett barn eller hela familjen kan det till slut bli så att socialtjänsten kopplas in, något som kan upplevas som skrämmande och integritetskränkande. Det sker också många gånger alldeles för sent, alltför mycket har hunnit hända och misslyckandet har blivit en del av identiteten. Steget till att få det stöd man behöver från socialtjänsten måste bli mycket mindre. Och utifrån skolans perspektiv behövs det sociala och socialpedagogiska stödet så innerligt väl.

Centerpartiet föreslår därför en omorganisation av hela vår förvaltning. Idag finns en socialförvaltning och en bildningsförvaltning. Vi vill se en barn- och elevförvaltning och en äldre- och omsorgsförvaltning, med tillhörande nämndsorganisation. Alltså två nya förvaltningar/nämnder ersätter de två vi har idag. Namnen på de nya nämnderna och förvaltningarna ger en indikation på vilka ansvarsområden som ingår i respektive, men exakt hur den nya organisationen ska skäras behöver en utredning ta ställning till.

Syftet med omorganisationen är att få in socialpedagogisk kompetens i skolan, att minska gapet mellan skola och socialtjänst och att lätta på lärarnas börda så att de ska kunna sköta sitt kärnuppdrag – undervisningen. Personal med social-/socialpedagogisk kompetens ska finnas på plats ute i skolorna. Hela tiden.

Budgetmässigt kommer på detta sätt mer resurser att läggas i skolan, när både personal och pengar förs från nuvarande socialförvaltning över till den nya barn- och elevförvaltningen. Men det kommer att kunna leda till att tidiga insatser kommer snabbare, både till barnet och dess familj.

Vi är väl medvetna om ökande behov av resurser i äldreomsorgen framöver, men om socialförvaltningen blir av med en del av sitt ansvar bör det bli lättare att fokusera på gruppen äldre.

Pedagogiska lösningar

Lärare vet hur man undervisar. Lärare kan sina ämnen. Lärare vet vad de behöver för att eleverna ska nå målen. Det allra viktigaste verktyget är förstås att eleverna över huvud taget kommer till skolan. Och när de är på plats måste miljön vara lugn och upplevas som trygg. Förutom åtgärden att placera socialsekreterare eller motsvarande kompetenser ute på skolorna måste också klassrumssituationen ses över. En variant kan vara ett system med tre lärare som ansvarar för två klasser, eller ett tvålärarsystem med två lärare per klass. Behoven på den aktuella skolan får avgöra och det är rektor som har den överblicken som krävs för att avgöra detta.

Annan personal än lärare kan också behövas: lärarassistenter, elevassistenter. Men hur man än vänder och vrider på det så är behovet av att kunna dela upp klassen i mindre grupper mycket stort. Idag är det brist både på personal och lokaler för att kunna göra detta.

De utvecklingslärare som finns i Motala kommun har rönt en livlig debatt. Det är oklart vilken effekt de har, men de extra statliga pengar som finansierar utvecklingslärarna anser vi hade kunnat användas bättre. Det kollegiala lärandet ute på skolorna, där förstelärarna spelar en viktig roll, ska uppmuntras. Pekpinnar från den centrala ledningsfunktionen i form av utvecklingslärare kan vara ett ineffektivt och kortsiktigt sätt att arbeta.

De elever som har svårt för sig måste få det stöd de har rätt till för att klara skolan. Men de högpresterande eleverna ska inte heller tappas bort. Studier visar att högbegåvade elever kan misslyckas i skolan på grund av att de inte matchas mot sin kapacitet. Utslagning hotar både elever med låg begåvning och de högbegåvade.

Centerpartiet tror inte att elektroniska skärmar löser skolans problem. De kan till och med bidra till att skapa dem. Därför vill vi fasa ut paddor och datorer i de lägsta åldrarna. På förskolan behöver man träna på att använda penna och papper, elever i grundskolan har problem med detta idag. På förskolan behöver man träna på att klippa med en sax och annat finmotoriskt. Men även grovmotoriken behöver få sitt. Fysisk aktivitet stimulerar hjärnan. Vi vill påminna föräldrarna om att deras uppgift är att stimulera elevernas språkutveckling, grov och finmotorik samt träna vattenvana. Förr sade man att föräldrarna skulle se till att barnen klarade att klippa med sax, knyta en sko, cykla och simma innan de började skolan. Vi önskar stötta barnfamiljerna med föräldrautbildning från graviditet till treårsålder. Men även en kortkurs i låg-, mellan- och högstadiet.

De praktisk-estetiska ämnena behöver uppvärderas. Hjärnans lärande behöver gå hand i hand med kroppens. Vi kommer aldrig gå med på en nedläggning av El Sistema!

Tidiga insatser

I skoldebatten talas det ofta om tidiga insatser, så ofta att det kan kännas som ett mantra. Men vad menar man med tidiga insatser? Vi i Centerpartiet anser att tidiga insatser gör sig allra bäst tidigt, det vill säga för de allra yngsta barnen i förskolan.

Både forskning och vittnesmål från pedagogerna visar att med en god kvalitet i förskolan ökar sannolikheten för att eleverna när de gått vidare till skolan har en hög närvaro och bättre studieresultat. Stora barngrupper i förskolan försvårar eller i vissa fall omöjliggör kvalitet. Centerpartiet vill införa en norm, där en avdelning aldrig är större än 21 barn, där barngrupperna aldrig är större än sju barn (färre i de yngsta åldrarna) och där en förskolelärare eller barnskötare aldrig har fler än fyra barn att ansvar för. Socialt stöd ska kunna sättas in tidigt för de barn som behöver det.

Vi ser att förskolan har en helt central roll i det som händer sedan, genom hela utbildningssystemet, och därför måste förskolan få kosta. Den norm vi föreslår kommer att innebära att förskolan i Motala kommun som helhet kommer att kosta, även om antalet barn minskar.

Tidiga insatser är, som vi ser det, delvis liktydigt med insatser för de yngsta barnen. Men även senare under skoltiden kan behov uppstå. Det måste gå snabbt att få stöd! Här är rektor en nyckelfigur för att se till att rätt stöd ges, tidigt. Då kan inte budgeten vara en hämsko. Om en elevs misslyckande ligger i ena vågskålen och en spräckt budget i den andra måste elevens väg till framgång väga tyngst. Vi ska inte fortsätta att bryta mot skollagen i vår kommun! Elevhälsan måste stärkas.

Stora och små enheter

Tror vi som centerpartister att alla skolor måste vara små skolor? Nej det tror vi inte. I staden/större tätort ser vi att skolorna inte bara kan utan även bör vara större. Här bor många barn inom ett begränsat område och det finns all anledning att effektivisera genom att ha större enheter. Även klasserna kan vara större, dock måste möjlighet finnas att dela upp en stor klass i mindre grupper genom ett tvålärarsystem eller liknande. Men på landsbygden fungerar inte det. Landsbygdens skolor måste tillåtas att vara avsevärt mindre. Barn kan få orimligt långa resvägar annars. En skola på landet betyder dessutom mer än bara ett hus där elever lär sig saker. En skola på landet är en symbol för framtidstro och dessutom ofta en samlingspunkt för många fler än eleverna och deras familjer. Centerpartiet värnar alltid om skolorna på landsbygden, vi vet hur viktiga de är ur så många perspektiv!

Integration

Inom ramen för den verksamhet som kallas Bryggan pågår ett arbete som riktar sig både mot elever och deras föräldrar. Det handlar om studievägledning (hjälp i skolämnena på modersmålet) och kurser för föräldrarna i hur det svenska samhället fungerar, rättigheter och skyldigheter för föräldrar, barnets rättigheter och så vidare.

Bryggans arbete är framgångsrikt. Centerpartiet vill göra särskilda satsningar här, utan resurser ingen integration. Medan elever lär sig svenska behöver de få tillgång till ämnesstudierna på sitt modersmål. Det är inte rätt att de ska behöva halka efter i skolämnena bara för att deras svenska inte är tillräckligt bra.

Bryggan vill utveckla sina föräldrautbildningar. Det handlar både om att rusta den vuxna generationen för att kunna ta ett arbete men också i att vara trygga i sin föräldraroll, på de villkor som gäller i Sverige. Även här ser vi i Centerpartiet att Bryggan gör skillnad och behöver mer resurser för att utveckla verksamheten.

Sammantaget utgör våra förslag de första stegen mot Sveriges bästa skola i Motala.

Sammanfattning

Centerpartiet föreslår:

·       En barn- och elevförvaltning för att gynna snabba forskningsbaserade tidiga insatser

·       Att rektor får ta det fulla ansvaret för att följa skollagen dvs budget ska följa de behov som rektor identifierar. Detta inkluderar att skaffa sig administrativt stöd och elevhälsa i den omfattning som krävs.

·       Att förskolans avdelningar består av max 21 elever och minst en legitimerad förskollärare och två barnskötare

·       Att fritidshemmet får jobba i enlighet med skollagen vilket kräver en större bemanning

·       Att grundskolans uppdrag är att alla barnen/eleverna ska nå målet – inte klara en budget vars ramar bestäms någon annanstans.

·       Ett brett anslag kring integrationsarbetet, både för barnen och deras föräldrar.

·       Att små skolenheter ska finnas kvar på landsbygden.

Ger detta verkligen resultat i form av ökad måluppfyllelse till minskad kostnad? Ja om man lägger en 70 årsbudget. I sin forskning visar nationalekonom Ingvar Nilsson, som skrivit boken Utanförskapets pris, att ETT barn som hamnar i utanförskap kostar samhället en miljon per år resten av personens liv. De pengarna räcker till att anställa två lärare per år extra under förskole- och skoltiden och sedan ge pengar till exempelvis äldreomsorgen motsvarande en miljon om året resten av barnets livslängd. Lever barnet 70 år så innebär det att 53 miljoner per barn kan sparas till äldreomsorg eller gata-park, till exempel. Man lånar helt enkelt av framtiden så att barn klarar skolan.

Så skulle samhället tänka om man hade 70-årsbudgetar. Då skulle fler familjer må bra och kanske skulle barnen inte behöva skaffa sig kriminella karriärer för att försörja sina familjer.