Skolan: Alla elever är inte lika

Vellingeposten nr6 14maj

En inkluderande skola innebär inte nödvändigtvis att alla måste befinna sig på samma ställe. Tvärt om många gånger faktiskt. Att som elev ha tillgång till fler små och större utrymmen, så kallade flexrum, gör att man kan arbeta ostört i den gruppstorlek som passar en själv bäst. Att så långt som möjligt anpassa skolmiljön till så många personlighetstyper som möjligt har också visat sig vara ett framgångsrecept. Allt detta har vi i Centerpartiet Vellinge gjort verklighet av i alla våra nya fina skolor som byggs i kommunen. Det är bättre att tänka efter före tycker vi.

Människor är olika. Att inte inse det är att göra oss alla en björntjänst innanför skolans väggar. Att tro att alla ska kunna passa in i exakt det skolsystem vi har är lika befängt som att tro att alla är lika lämpade att bli tandläkare eller fotbollproffs. Om vi ska fortsätta bedriva en skola i det system vi har idag måste vi sluta se det som ett problem att en del av eleverna har en rund kloss som ska ner i ett rektangulärt hål. Där är inget fel på varken rektangulära eller runda klossar. Vi ska bara plocka fram lite fler geometriskt anpassade hål så att alla kan finna ett som passar deras kloss, även om vi emellanåt ändå kanske måste jobba med en figursåg, skohorn eller en nypa sunt fusk.

En mycket klok lärarpensionär berättade för mig om sin filosofi som lärare. Han sade: ”En del av eleverna behöver man bara dela ut böcker till för att de ska få bra betyg och det kan en apa göra. Ytterliggare en del klarar det fint med lite hjälp då och då och då är det bra med någon som kan det de lär ut. Det är däremot den tredje delen av eleverna som vi pedagoger har betalt för.” Det tyckte jag var klokt sagt. Det enklaste sättet att få arbetsro och ordning i skolan är att få alla att vilja vara där. Vägen dit kan å andra sidan vara det svåraste som finns. Jag kan som många andra ibland hävda att saker var bättre förr men vi vet ju alla numera hur minnet fungerar i det hänseedet. Jag vill inte tillbaka till en hotfull piskrappskola där elever skräms till tystnad och blir till farliga medborgare. Jag vet att det moderna verktyget kallas lust. Blanda inte ihop det med ”Lustighet” utan lust. Det är klurigt och vägen är ringlig men alla som mött en elev som funnit lusten vet skillnaden. Det är ingenting man kan sälja in eller tvinga på, men vi kan skapa så goda förutsättningar som möjligt för att den ska infinna sig, och ja, det kostar pengar, men ja, pengarna finns utan att höja skatten ett öre. Låt oss i Centerpartet göra entré i akt två på vägen mot landets bästa skola. Släng en röstsedel med en fyrklöver på i urnan den elfte september.

Anders Johansson (C)
Fil. mag/ Leg. Lärare
Ledamot i utbildningsnämnden Vellinge

Magdalena Nour (C)
Gruppledare