Debatt i media

Samhällen är en sammanslutning av människor och i varje samhälle finns regelverk som gäller individer och företag. I en diktatur som Sovjet och i Ryssland är regelverken opålitliga och främjar eliten utan möjlighet till granskning och ifrågasättande. I de nordeuropeiska samhällena är regelverken och lagarna allmängiltiga, gäller alla, och är förutsägbara. Folk vet vad som gäller. Alla är jämlikar.

I Sverige har vi haft en hög grad av tillit till regelverken och till myndigheter för att vi vet att de följer regelverken. I affärer gäller ett handslag. Man behöver inte gå omkring och vara misstänksam och tro folk om ont. Varje gång det fuskas kommer reaktioner, som med Kinberg Batra.

Detta att lag gäller, överenskommelser gäller och att folk kan ställas till ansvar om de fuskar gör att affärslivet fungerar smidigt och effektivt, det bygger välfärd. Amerikansk forskning visade att skillnaden i välstånd mellan Norditalien och Syditalien berodde på just detta – att reglerna gällde alla och var förutsägbara i Norditalien. Handslaget gällde, man var jämlikar när man diskuterade affärer. Inte i Syd och där var de fattiga.

Det som verkligen stör med SD är att de själva sätter reglerna litet som det passar dem och i regel till deras fördel. Man tar till i överkant och man slirar med vad man säger och hur man för fram det. De håller sig inte inom ramarna och när de blir påkomna reagerar de i första hand skamlöst med ilska och skäller på andra.

De har fått tag i känslan av orättvisa, ojämlikhet och underblåser den. Den vänsterliberala kultureliten har i sammansvärjning beskyllt SD för än det ena och än det andra. Man förstärker en känsla av misstänksamhet mot samhället som det är organiserat. Man för in en oförutsägbarhet i regelverken. Sådant leder till sämre välstånd i samhället.

Ska samhället fungera på deras villkor kommer det att gå bakåt för Sverige.

Kule Palmstierna ( C )