C: EU-förslag hotar det svenska skogsbruket

Ett nytt EU-lagförslag hotar den svenska skogens möjlighet att bidra till en hållbar klimatomställning. Det menar Centerpartiets Europaparlamentariker Emma Wiesner som vill se flera ändringar av lagförslaget.

– Sverige har 330 000 skogsägare som utför en stor klimatnytta när de brukar sina skogar. Det måste de få fortsätta med, säger Emma Wiesner.

Utan den svenska skogen och det aktiva skogsbruket skulle Sveriges klimatpåverkan vara mycket större än idag. Detta hotas nu av ett nytt förslag från EU-kommissionen, som sätter skarpa krav på hur skogen och markens upptag av koldioxid ska öka de kommande åren. Det handlar om lagen LULUCF, som reglerar upptaget och utsläppen av koldioxid från skog och mark på EU-nivå.

Det nuvarande regelverket innebär att så länge upptag och utsläpp av koldioxid balanserar varandra så uppfylls kraven, något som Sverige klarar med stor marginal. Men det nya förslaget innebär ett bindande krav på Sverige att öka kolsänkan från 34 miljoner ton till 47 miljoner ton till år 2030. Då krävs en drastiskt minskad skogsavverkning, i Sveriges fall med upp till 17 procent.

– Självklart ska Sverige och den svenska skogen ta ett stort klimatansvar, men det kan inte innebära så högt satta krav att det straffar ut hela det svenska hållbara skogsbruket, förklarar Emma Wiesner.

– Förutom att den brukade skogen fungerar som ryggraden i Sveriges landsbygdsekonomi så skapar den idag en trippel klimatnytta. Den binder kol när den växer, den binder kol i träbyggnader efter att den avverkats, och den ersätter fossila råvaror och fossil energi. Det måste den få fortsätta göra, avslutar hon.

Centerpartiet vill se följande ändringar i EU-lagen:

• Alla medlemsländer måste bidra. Sverige kan inte straffas hårdare än andra. Alla länder bör till 2030 i alla fall ha samma kolsänka som det nuvarande regelverket resulterat i. Då hade kravet på Sverige minskat från 47 till 43,8 miljoner ton.
• EU-kommissionen måste utgå från korrekta siffror. Sverige har i år förfinat metoden för att mäta kolsänkan, vilket gjorde att den justerades ned 6 miljoner ton. Det har kommissionen helt bortsett från, vilket gör att den föreslagna svenska sänkan är oproportionerligt hög i EU:s bekräkningar. Detta måste åtgärdas.
• Målsättningarna måste vara indikativa, inte bindande. På grund av den stora osäkerheten i beräkningarna bör målsättningarna inte vara bindande utan indikativa, inom ett spann på runt 20 procent – vilket är den felmarginal som EU-kommissionen själv medger existerar.
• Klimatneutralitet behövs hos alla medlemsländer. Kommissionens ambition om att efter 2030 också inkludera utsläpp från jordbruket, och att efter 2035 uppnå klimatneutralitet, kan bara accepteras om klimatneutralitetsmålet sätts individuellt för varje medlemsland, och inte på EU-nivå.

Läs mer i Svenska Dagbladet