Underlätta bodelning när ett par går isär
Ett pars sammanflätade ekonomi kan i vissa fall utgöra ett problem långt efter att ett förhållande upphört. Vid en skilsmässa ska normalt en bodelning göras. Om parterna inte kommer överens om bodelningen kan en av dem, eller båda, ansöka hos tingsrätten om att en bodelningsförrättare ska utses. Bodelningsprocessen riskerar då att bli lång och kostsam. En trilskande part kan förhala processen i flera år. Under tiden kan den andra parten tvingas att leva i ekonomiskt trångmål, ha svårt att få bolån och tvingas lägga mycket tid och energi på att driva bodelningsprocessen framåt.
Bodelningskostnaderna täcks inte i dag i hemförsäkringen och omfattas inte heller av rättshjälp från staten. Att på olika sätt förhala och försvåra en bodelning används därför i vissa fall som ett sätt att utöva makt och kontroll över en tidigare partner. Det är oacceptabelt. Vi vill att reglerna för bodelning ses över.
Bodelningsprocesserna måste bli snabbare och effektivare.
Sambors gemensamma bostad
Att leva som sambor är den vanligaste formen av parrelation. Sambolagen är tänkt att utgöra en trygghetslagstiftning för de personer som väljer att bo tillsammans, ha gemensamt hushåll och vara ett par utan att gifta sig. Den gemensamma bostaden utgör till stor del navet i ett samboförhållande. Det är därför en fördel om båda parterna i ett samboförhållande äger bostaden gemensamt – eller att bostaden åtminstone utgör samboegendom. Vi vill göra det möjligt att avtala om att den egendom som utgör sambors gemensamma bostad, ska vara samboegendom. Det skulle innebära en trygghet för båda parternas investeringar och komma undan kravet på att man måste ha flyttat till en ny gemensam bostad för att egendomen ska anses vara samboegendom.